There's some things we don't talk about
Rather do without
And just hold the smile
Falling in and out of love
Ashamed and proud of
Together all the while

You can never say never
Why we don't know when
Time and time again
Younger now than we were before

Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go
[X2]

Picture you're the queen of everything
As far as the eye can see
Under your command
I will be your guardian
When all is crumbling
Steady your hand

You can never say never
Why we don't know when
Time, time and time again
Younger now then we were before

Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go
[X2]

We're pulling apart and coming together again and again
We're growing apart but we pull it together, pull it together, together again

Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go
[X4]

Godkväll mina läsare!
Idag har jag inte hunnit skriva för jag har haft ganska fullt upp :)
Först hade jag jätteont i huvudet, så jag var tvungen att vila innan jag städade mitt rum, och efter det var det lunch, och sen var det att åka iväg och handla mat med föräldrarna. Tyvärr fick jag inget med, förutom en måltidsbar. Alltså sådana som man äter istället för lunch typ. Sen gick jag och mamma till mormor för att vi skulle sy mina jeans som gått sönder, och sen gick vi på promenad, så jag kom hem för typ en timme sen eller så. Och imorgon är det dags för skolan igen, och jag får visa upp mina nya kläder. Nej, jag skämtade bara ;)
Men nu ska jag sticka iväg så vi ses!



Den ser lite bättre ut på riktigt ;)

Cut it through
Is the things you say true?
I try to believe, I try to love
But when you've lost so many times
How can you trust, how can you love?

Verkligen underbar låt. Älskar den!

Three Days Grace - Are you Ready

Tjenixen alla!
Idag så trodde jag vi skulle sluta vid typ tre, men jag hade tittat fel och vi slutade typ innan två. Asskönt även om det bara är en timme eller så. Det är inte bara en timme när det gäller skolan. I alla fall så var det skönt och när jag kom hem var jag very, very hungry eftersom skolan har alltid jätteäcklig mat.
Jag lyssnar i alla fall på musik och just nu är det Britney Spears. Brukar inte gilla henne, men den här låten är sjukt bra.
Nu ska jag i alla fall hitta på något att göra.
xoxo



Britney Spears - Out from under

Nu är jag här vid datorn igen, och tänkte uppdatera lite för eran skull. Jag har gjort två kol-teckningar som jag lägger in imorgon. Jag är faktiskt ganska nöjd, för förut kunde jag inte riktigt hantera kolpennan ;) Smart av mig va?
Jag kanske lägger in några smakprov på Passar jag in? eftersom att jag inte vill att den ska bli för tråkig. Ni kan alltid säga till när ni tycker den blir för tråkig, så fixar jag det. Om jag inte själv tycker det är bra då ;)
Jag fixar även en kategori för berättelser och sådant. Hur låter det? Bra kanske? ;)
Nu ska jag i alla fall fortsätta skriva, och följ med i bloggen, så kanske ni får ett smakprov snart ;)
Ses!

Sjukt bra låt, och även en bra video!

Här kommer lite ointressant fakta.

1. Fullständigt namn? - Jenna Cecilia ( Inget efternamn till er! )
2. Exakt ålder? - 13 år, 10 månader och 8 dagar. ( Tror jag. )
3. Vart bor du? - Nära Sthlm.
4. Bor tillsammans med? - Mamma, pappa och bror.
5. Husdjur? - En hamster ;)
6. Färg på ditt hus? - Rött
7. När är du född? - 1995-11-09
8. Klass? - 8B
9. Sjuk? -Nej.
10. Något jobb? - Nej.
11. När ska du sova ikväll? - Typ... Vet inte, när jag är trött?
13. Duschat idag? - Yes, och kommer duscha en gång till ;)
14. Kramat någon idag? - Nope.
15. Pussat någon idag? -  Nej.
16. Vad har du ätit? - Frukost, lunch, snart middag
17. Dagens klädsel? - Pyjamas till halva dagen, sen shorts och tee.
19. Dagens sötnos? - ...
20. Dagens roligaste? - Jag? xD
21. Har du många vänner? - Nej, inte så många...
22. Hur många har du kysst? - Måste säga... 0 xD
23. Vem kramade du senast? -  Typ, ingen xD
24. Hur många vill du ha sex med? - Hoppar över! xD
25. Hur många har varit otrogna mot dig? - Ingen.
27. Har du pojk-/flickvän? - Nej
28. Vem pratade du med i telefon senast? - Min kusin typ...
29. Vem fick du senast sms ifrån och vad stod det? - Kommer inte ihåg, och orkar inte kolla xD
31. Senaste film? - Typ... Vet inte, men snart ska jag se en film, räknas det? xD
32. Senaste låt? - Typ någon med The Script. Älska!
33. Senaste mat? - Soppa xD
34. Senaste dryck? - Saft xD
37. Favorit stad? - En av dem är New York!<'3 - Även fast jag aldrig varit där :(
38. Favorit land? -  Typ... Australien?
39. Favorit ämne i skolan? - Bild eller slöjd. Tar fram det kreativa i mig xD
40. Favorit år? - I donno!

SENASTE:
41. Personen du tänkte på? - Hmm...
42. Personen du kysste? - -
43. Gången du spydde? - Typ flera år sen! :O
44. Gången du grät? - Hmm... Typ några månader sen xD
45. Pizzan du åt? - Öh, ofta man kommer ihåg?
46. Gången du var i göteborg? - Förrförra sommaren.
47. Gången du var i stockholm? - Bor nästan där, men det var för några veckor sen xD
48. Gången du var full? - Aldrig varit, och hoppas det förblir så :)
49. Gången du var hög? - Kommer aldrig bli det!
50. Personen som såg dig gråta? - Öh... Det var typ två år sen?

ANTINGEN ELLER:
51. Svart eller vitt? - Svart
52. Hund eller katt? - Hund.
53. Ut och festa eller hemma och mysa? - Hemma ;)
54. Tv-spel eller datorspel? - Öh... Svårt? xD
55. Singel eller upptagen? - Snigel xD Hahha, fattar någon min humor?
57. Lunarstorm, helgon eller playahead? - Inget ofc!
63. Göteborg eller stockholm? - Sthlm!
64. Högerhänt eller vänsterhänt? - Höger
65. Coca cola eller fanta? - Fanta? xD
66. Pizza eller kebab? - Kebabi ;)
67. Randigt eller prickigt?- Svårt!!!
68. Älska eller älskas? - Gissa tre gånger
69. Leva eller dö? - Leva antar jag xD

ANTAL:
70. Personer du älskar? - Hmm, många?
71. Personer du hatar? - Nobody. Kolla vad duktig jag är xD
72. Personer som sagt jag älskar dig? - Typ... fyra xD Jag vet, jag är svår att älska.
73. Personer du hånglat med inom en 24-timmars-period? - Nada!
74. Glassar du ätit på en dag? - Två högst. Måste tänka på magen vetdu!
75. Festivaler du varit på/ska på detta året? - Nada ;)
76. Gånger du haft minnesluckor? - En gång.
77. Piercingar har du? - Öronen, om det nu räknas ;)
78. Personer du saknar just nu? - Hmm...
79. Gånger ditt hjärta brustit? - Man kan väl säga noll tror jag xD

VEM:
80. Vill du kyssa nu? - No comment!
81. Ska du träffa imorgon? - skolan xD
82. sjöng du senast för? - Mig själv?
83. Hade du senast en msnkonversation med? - typ Johanna... Tror jag
84. Spelade du tv-spel med senast? - ingen
85. Vill du ta med på en romantisk resa nu? - Ingen, eftersom romantik är överskattat!
86. Vill du kasta en sten i huvudet på? - Yes ;D
87. Förtjänar att dö? - Du kanske? Nä skämtade bara xD
89. Vill du sova brevid inatt? - Ingen

VAD:
90. Gör dig glad? - vet inte...
91. Gör dig ledsen? - .
92. Vad vill du helst göra nu? - Vet inte...
93. Önskar du att du slapp göra? - Gå i skolan!
94. Vill du ha nu? - Kanske 20 november? eller 9 november ;)
95. Önskar du dig i födelsedagspresent? - Jag har ingen aning...
96. Längtar du till? - 20 november :) Och tills skolan tar slut xD
97. Tycker du om dina betyg? - Ganska nöjd, men måste höjas till MVG i några ämnen xD
98. Ångrar du ditt liv? - Ibland...
99. Är det bästa som har hänt dig?  -

Tjenixen alla!
Idag så var jag väldigt trött på morgonen, men orkade inte ligga kvar i sängen, så vaknade typ halv nio. Sen åt jag frukost, tittade på tv, och fixade mig, innan jag gick till centrum, för att slösa mina pengar. Jag köpte ett grått linne på NY ( New Yorker ), och en skjorta och svart linne där det står " Love me Hate me " från Gina Tricot, och det kostade bara 129 kr ;)
Sen köpte jag även femte Gossip Girl-boken, och en bok som heter Shoo len. Har redan börjat på Gossip Girl, och den är bra, som resten av böckerna ;)
Sen har jag även bestämt mig för att göra min bok lite längre än 100 sidor. Duktigt va ;)

P.S Bilder kommer senare, för blogg fuckar upp sig, och låter inte mig ladda upp bilder! Eller är det bara min dator?

Åh, den här videon är så bra gjord. Jag tycker låten passar in väldigt bra.

Jag vaknade mitt på natten, alldeles kallsvettig, och tittade mig omkring efter en klocka. Den visade på kvart över tre på morgonen. Jag reste mig upp och tassade ner till köket. Jag hittade vad jag sökte, och tryckte kniven lite lätt mot huden. Jag såg blodet forsa ut, men kände inget, absolut inget. Nu är det kört, jag är tom. Det finns inget kvar, bara hud och blod. Inget annat. Jag är tom, jag finns inte längre. Och så svimmade jag.

Här kommer ett smakprov från kapitel tretton. Det är inte så långt, men jag orkar inte lägga in så långa texter :)

Här kommer ett till smakprov ur min bok. Det här är från slutet av kapitel elva, som blev lite längre än dem övriga kapitlena.

Jag torkade bort tårarna från ögonen, och log mot tjejerna. Gud, vad jag kommer gråta när sommaren är slut. Jag skrattade till, och dem tittade på mig som om jag var galen, och det kanske jag är.

"Vad fan skrattar du åt?" frågade Dana och rynkade pannan.

"Jo, men ni som tycker jag lipar nu, hur blir det då i slutet av sommaren?" frågade jag och skrattade, och dem började skratta med mig. Efter ett tag tystnade vi.

"Men vi måste lova att hålla kontakten." viskade Jenny, och vi nickade alla instämmande.

"Men det där ska vi inte tänka på nu." sa Shannon, och vi instämde med det också. "Nu ska vi ha kul resten av sommaren!"

"Okej, men jag behöver vara ensam nu. Kan vi ses om några timmar igen?" frågade jag, och alla tittade bekymrat på mig.

"Mår du bra?"

"Jadå, jag ska bara rita lite, och lugna min gråtattack." sa jag och skrattade.

Dem skrattade och Jenny och Shannon och Dana gick in i huset, och jag gick till mig för att hämta ritblock och pennor, och började gå mot älven som James visat mig.

Det tog lite längre tid att hitta än när han varit med, men till slut hittade jag i alla fall, och det var lika vackert som förra gången.

Jag satte mig med mitt ritblock i knät, och började rita. Jag försökte koncentrera på konturerna, och alla former, men jag kunde inte. Mina tankar flög hela tiden åt alla håll, och jag kunde inte samla ihop dem till ett "fack" som jag alltid brukar göra när jag vill lugna ner mig själv. Jag vet inte varför Jennys pappas död gör mig så upprörd, men jag antar att det drar upp minnena från när mamma dog.

Jag kollade mig snabbt omkring, för att vara säker på att ingen såg på. Och sen bestämde jag mig för att göra det enda som jag kan göra när jag behöver rensa mina tankar. Sjunga.

Jag började nynna melodin till Anna Nalicks låt Shine, innan jag började sjunga.

"Oh, the night makes you a star
And it holds you cold in its arms
You're the one to whom nobody verses I love you
Unless you say it first
So you lie there holding your breath
And it's strange how soon you forget
That you're like stars
They only show up when it's dark
Cause they don't know their worth

And I think you need
To stop following misery's lead
Shine away, shine away, shine away

Isn't it time you got over
How fragile you are
We're all wait-
Waiting on your supernova
Cause that's who you are
And you've only begun to shine

There are times when
The poets and porn stars align and
You won't know who to believe in
Well that's a good time to be leavin'
And the past, it knocks on your door
And throws stones at your window at 4 in the morning
Well maybe he thinks it's romantic
He's crazy but you knew that before

And I think you need
To stop following misery's lead
Shine away, shine away, shine away

Isn't it time you got over
How fragile you are
We're all wait-
Waiting on your supernova
Cause that's who you are
And you've only begun to shine

Yea you've only begun to shine
Won't you shine, shine, shine
Shine over shadow, oh oh
Shine, shine, shine
Shine over shadow, oh oh
Shine, shine, shine, shine over

And I think you need
To stop following misery's lead
Shine away, shine away, shine away

Isn't it time you got over
How fragile you are
We're all wait-
Waiting on your supernova
Cause that's who you are
And you've only begun to shine

Yeah you've only begun to shine
Yeah you've only begun to shine."

Jag sjöng sista tonen i låten, när jag plötsligt kände mig iakttagen, och vände mig om. Och där stod James, och tittad intresserat på mig.

"Hur länge har du stått där?" frågade jag panikslaget, och han tittade roat på mig.
"Tillräckligt länge för att veta att du har en underbar röst." sa han och kom lite närmare.

"Åh, jag vet inte. Det är väl inte så mycket märkvärdigare än andra." sa jag och rodnade, och backade ett steg.

"Jodå, du är mycket bättre än vad du tror du är." sa han och log sitt underbara leende mot mig.

"Hur går det med ditt ritande då?" frågade jag, och jag svär på att han rodnade lite, men jag låtsades inte om det.

"Väldigt bra faktiskt, nu när jag fått lite motivation igen."

"Får man kanske se något?"

"Nej, inte än, dem är inte färdiga än." sa han, och den här gången rodnade han faktiskt ganska mycket.

"Men varför? Det spelar väl ingen roll?"

"Nej, någon annan gång. Du då? Du har ju ritblocket med dig." sa han och tog mitt ritblock, som ramlat ner från stenen jag lagt den på.

"Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på den, så den blev inte så jätte bra." sa jag och log ursäktande.

"Nej Charlie, den är verkligen bra. Och alla dina andra teckningar också." sa han och bläddrade igenom blocket. "Du är verkligen duktig." Han log mot mig, och jag kände hur hela jag smälte. Mina ben började darra, så jag satte mig ner på gräset för att sysselsätta händerna med något.

"Pappa? Hör du mig? Jag älskar dig, och jag kommer alltid älska dig. Du är den bästa pappan i hela världen!" Jag tog tag i min pappas hand, som var helt kall. Jag kände tårarna rinna ner, men det gör inget om någon ser. Jag bryr mig fan inte! Min pappa är antingen död, eller nästan död, och då gråter jag hur mycket jag vill. För en av personerna jag älskar mest i hela världen, håller på och dör.

"Pappa, snälla vakna! Du får inte dö." Jag visste i hela mitt hjärta att han inte skulle vakna upp, men jag kunde inte låta bli att hoppas. För det är ju såklart man hoppas, tills allt hopp är borta. För det är ju det enda man kan göra. Att hoppas på något bra, på ett mirakel, som inte alltid kommer.

"Gumman, dem ska dra ur respiratorn nu, du måste låta honom gå. Du måste släppa taget."

Jag sprang in i Charlies famn, och grät mot hennes axel. Jag kunde inte riktigt röra mamma, inte nu. Inte för att jag inte gillar henne, utan för att det kändes mer rätt att gå till Charlie. Hon är bättre på att trösta än mamma. Hon vet hur det är att förlora en förälder.

"Du kommer gå vidare. Det kommer ta sin tid, det kommer göra ont, och du kommer vara ledsen. Men du kommer klara dig. Jag finns där för dig. Dana och Shannon finns där för dig. Du är inte ensam." viskade hon i mitt öra och kramade om mig. En bättre kompis kan man inte be om.

Jag åkte hem på söndagen, som jag lovat Charles.

"Hejdå Jenny. Hoppas du kommer tillbaka till lägret. Annars kan du bo hos Dana, för dem har massor av rum."

"Jag vill komma tillbaka. Om bara mamma låter mig." sa Jenny, och log lite svagt mot mig. Hon hade tagit det hela ganska bra, men jag var ju inte heller helt säker på om hon kände som hon visade. Jag dolde ju hur jag kände ganska bra inför pappa. För man vill inte göra dem som förlorat någon ännu ledsnare. Man vill verka stark, för deras skull.

Jag satte mig på planet, och tittade ut genom fönstret. Det finns så många ställen jag inte varit på. Så många ställen jag vill åka till, men kommer jag kunna göra det? När någon dör, då tänker man på hur lite tid man egentligen har. Även fast man har hela livet framför sig. Man vet ju aldrig när det slutar. Man kan få en sjukdom, man kan bli mördad, och man kan vara med om en olycka. Det finns så många sätt att dö på. Och man vet aldrig när sista kapitlet i ens liv är skrivet. Det är ödets väg att bestämma. Jag trodde mitt liv tog slut dagen då mamma dog. Men jag reste mig igen, och fortsatte leva. Och nu har jag fått tre underbara vänner att dela sommaren med. Och förhoppningsvis många fler.

Min mamma log mot mig även fast hon var i smärtor. Varje dag försökte hon dölja dem, men jag såg dem, och jag försökte göra det lättare. Men det var inte lätt. Det fanns inget som hjälpte, och det var när det gått en månad som jag verkligen blivit rädd. Det var då hon ramlade ihop i kramper. Jag hade varit ensam hemma med henne, och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade stelnat till, frusit till is. Jag ringde ambulansen, men trodde inte dem skulle komma i tid. Jag var panikslagen, och sprang upp till toaletten. Min mage krampade, men när jag lutade mig fram över toalettstolen kom inget. Jag satt där ett tag, men inget kom. Jag reste mig upp, och kunde inte sluta skaka. Det var den varmaste dagen den sommaren. Juli, men hon skakade och frös som bara den. Inombords var hon kall. Kall som is. Det var så hon stängde sitt hjärta. Lät det frysa till is. För att slippa smärtan, slippa känna något. I skolan låste hon in sig i sig själv. Höll sig på avstånd. Försvann från världen. Det var bara ett skal som vandrade omkring. Hon var borta, hon hade tynat bort. Jag blev kall, och min mamma var orolig för mig. Hon var döende, men hon brydde sig fortfarande om mig. Henne kunde jag inte hålla borta från muren jag byggt. Hon jobbade sig igenom den. Hon höll mina händer i sina. Hennes var kalla, och det såg ut som om dem kunde brytas när som helst. Hon var döende. Hon tynade bort, och allt som fanns kvar var ett skal. Som jag. Hon och jag försvann, och allt som fanns kvar var våra kroppar. Pappa började jobba mer och mer, klarade inte av att vara hemma mer. Jag behövde honom, mamma behövde honom, men han försvann till jobbet. Han klarade inte av att se oss, tomma i blicken, tystnaden i huset. Och hans fru, döende, och dottern som försvinner med henne. Inte kroppsligt, utan själsligt.

Sen kom dagen då hon dog, dagen då hon försvann. Dagen jag bröt ihop.

"Hon dog för en timme sen ungefär. Vill ni se henne?"

Jag skrek rakt ut på sjukhuset, och sjönk ihop. Tårarna strömmade ner över kinderna, och jag kunde inte få stopp på dem. Jag låg där på golvet, och min mage var i kramper, och det kändes som om jag skulle spy. En rivande smärta i bröstet, när biten av min mamma försvann.

Jag låste in mig flera dagar i mitt rum, och när jag kom ut var jag helt blek, men svara ringar runt ögonen. Smärtan hade inte avtagit, utan blivit starkare för varje dag som gått. Där mitt hjärta funnits, fanns det bara ett stort hål, och allt var svart. Inget annat än svarthet, som kramade om mig tills jag inte kunde andas mer.

Jag såg hennes leende framför mig, såg henne kämpa mot sina smärtor, mer kunde jag inte se. Jag kunde bara se henne lida, lida i tysthet.

Åh, mamma, jag saknar dig! Jag vände blicken mot fönstret igen, och lät tårarna falla ner ett tag, innan jag torkade bort dem. Varför är livet så svårt? Varför är döden så sårbar? Varför älskar man en person så mycket att när den dör, så dör en del av en själv med den? Varför sårar livet mer än döden? Varför finns egentligen allt det här? Jag har ingen jävla aning, och jag kommer aldrig få reda på det heller. Livet är ett mysterium, som inget lyckats lösa än, och kommer förmodligen inte lösas heller.

"Snälla Charlie, vänta! Det var inte meningen!" Jag ropade efter Charlie, men hon ville inte lyssna, eller stanna, så jag gav upp. Varför bryr jag mig egentligen? Är det för att hon har en död mamma? Tycker jag synd om henne? Jag har fan ingen aning, men jag orkar inte bry mig längre heller.

Jag gick tillbaka till stranden, och satt och pratade med någon kille tills jag gick hem igen. Jag stod i köket och tänkte på Charlie. Tänk hur hemskt det måste vara att förlora någon man älskar. Då hjälper ingenting i världen för att ta bort smärtan. Inte ens att skära sig. Jag tog kniven i handen och tittade på den. Sen skar jag ett djupt sår genom handleden, och såg hur blodet sipprade ut. Jag tittade fascinerat på såret. Det känns skönt att rikta smärtan mot ett ställe, istället för hela kroppen. Jag sköljde av kniven, och tog en bit papper. Men vart ska jag nu? Charlie är den enda som förstår, men hon hatar mig antagligen. Men jag får chansa, och gå till henne ändå.

"Charlie, snälla kom ut!" ropade jag och slängde stenar på fönstret som jag visste var hennes. Fönstret öppnades, och Charlie tittade ut.

"Vad är det?" frågade hon och tittade irriterat på mig.

"Kan du följa med till vårdcentralen?" frågade jag, och hon tittade lite förfärat på min hand, där blodet kom igenom pappret.

"Okej, jag kommer på en gång." sa hon och stängde fönstret efter sig.

Hon kom springande fram till mig och tittade oroligt på mig.

"Hur är det?"

"Bara bra, men jag tror jag behöver sys."

"Låt mig få se." sa hon, och när jag tog pappret, bleknade hon, men undersökte såret.

"Det ser illa ut. Kom så går vi." sa Charlie och jag följde efter henne. När vi kommit en bit vände hon sig om.

"Varför skär du dig?"

"Jag vet inte. Det känns skönt att all smärta finns på bara ett ställe, och inte flera."

"Men för mig hjälpte det inte att skära sig. Fast jag gjorde ju inget djupt jack." sa hon och visade armen. Från handleden till armbågen fanns ett stort ärr.

"Jag låtsades som om jag ramlat med cykeln, men jag är inte säker på att någon trodde på mig. Det var några månader efter att min mamma dött."

"Förresten är jag hemskt ledsen för att jag berättade för Jenny och Shannon."

"Det gör inget. Jag anade nästan att du inte skulle kunna hålla tyst om det." Hon log lite mot mig, innan hon började fnissa.

"Vad är det som är så roligt?"

"Jag har alltid väntat på den dagen då jag skulle kunna prata om mamma utan att börja gråta, och det känns så bra."

Resten av vägen gick vi under tystnad, medans Charlie fnissade lite då och då.

Vad tycker ni?

Hej hej alla!
Idag har jag väl inte gjort mycket alls... Gick ut på en liten promenad för att annars vet jag att jag inte kan sova idag, så... Och nu ska jag skriva på min bok, och ni kanske får ett smakprov någon gång, om jag har lust!

Tjenare alla!
Nu ska jag börja skriva här igen, jippi för er! Men först måste jag ändra lite på bloggen och så. Igår klippte jag mig, blev inte så annorlunda från tidigare, men ja, lite kortare :)
Och idag får jag veta om jag vunnit en tävling hos Kenza, där man kunde vinna en laptop. Man hoppas ju att man vinner, men det är typ 4000 andra som deltar, så det är inte så troligt. Men man får ju hoppas. Men i allafall. Nu ska jag börja fixa på bloggen, så vi ses väl senare då!