Jag tittade ut genom fönstret och försökte komma på om jag skulle ut, eller stanna inne och se på film. Det var en grå dag, men mörka moln på himlen, som säkert betydde regn, men jag orkade inte bry mig. Jag reste mig upp, och tog två steg i taget nerför trappan, och sa hejdå till mamma innan jag tog på mig skorna och gick ut. Just när jag kom ut, öppnade sig himlen och regnet öste ner. Jag tänkte på om jag skulle gå upp och hämta jackan, eller inte, men bestämde mig för att jag kanske kunde hitta ett bra regnskydd någonstans. Jag orkade inte vara hemma just nu. Inte för att något speciellt hänt, men jag hade suttit inne hela helgen och behövde komma ut lite. Både Tanya och Shelia var bortresta så jag hade ingen att vara med så det blev att sitta inne hela helgen. Fast imorgon började skolan igen och då skulle även Shelia och Tanya komma hem.
Jag gick med snabba steg förbi konsum och vidare mot vattnaparken, som vi kallade den för eftersom att det fanns en damm och även en fontän. Alltså fanns det mycket vatten. Jag gick in genom parkgrindarna och tittade mig omkring. Förutom en gammal man som var ute med sin hund och en kvinna som joggade var jag ensam. Jag hade hoppats på att träffa någon i min ålder, fast då borde jag nog inte valt en dag då det regnar. Typiskt mig!
Jag gick fram till dammen och tittade ner på fiskarna som simmade runt. Dem flesta av dem var inte svenska fiskar, utan importerade från andra länder. Hur dem klarade sig i det kalla vattnet vet jag inte, men jag antar att dem gör det eftersom att jag inte ser några döda fiskar flytandes på ytan.
Jag reste mig upp, och fortsatte gå fram genom den nu tomma parken och tittade upp mot himlen. Jag brydde mig inte i fall sminket rann nerför mina ögon, eftersom att ingen skulle komma ut en regnig dag.
Jag stod där ett tag, innan jag bestämde mig för att gå hem om inte jag ville åka på en förkylning, vilket jag absolut inte ville.
Jag vände mig om och gick mot grindarna och rös till lite. Det var verkligen kallt även fast det bara var augusti. Väldigt kallt. Jag böjde huvudet och började gå med lite snabbare steg. Förbi konsum, och fram till min port. Men så stannade jag till och stirrade på mannen framför mig.
Jag hade inte sett min pappa förutom på bild, men här stod han nu, i egen person och log mot mig. Den jäveln log mot mig. Fast jag ångrar ändå lite vad jag skrek när jag såg honom.
"Dra åt helvete din jävel!" Jag vände mig om med gråten i halsen och sprang iväg. Jag ignorerade hans rop efter mig och fortsatte att springa. Jag svängde av vid konsum och fortsatte mot skolan. Varför vet jag inte. Jag sprang tills mina ben inte klarade mer, och jag saktade farten och började gå snabbt. Som om han skulle komma ifatt mig nu.
Jag lutade mig mot en vägg och andades med tunga andetag. Jag hörde inte fotstegen förrän jag såg ett par fötter framför mig. Jag tittade upp och skrek till.

Kanske blir en fortsättning, vem vet?