I know you love it
”Jag gör inte alls det!” sa jag, och då började jag rodna ännu mer. Han grep tag i min midja och började kittla mig.
”Snälla, sluta!” skrek jag av skratt, men han släppte mig inte. Han tittade mig i ögonen och jag hoppades så mycket på att han gillade mig, men jag var rädd också. Tänk om jag förlorar honom också? Det vill jag inte, och den känslan skrämmer mig. Jag träffade honom igår, jag borde inte känna såhär. Det är kärleken som gör en sårbar. Jag krånglade mig snabbt ur hans grepp och backade några steg.
”Jag kom på att jag måste… Göra en sak. Vi får ta det här någon annan gång.” stammade jag och sprang min väg utan att vända mig om.
Jag hoppas den här blir lite längre än min förra på lite över hundra sidor, för det är ju mycket roligare för er att läsa en längre bok om den blir publicerad. Eller?