>

Kampen mot sanningen

Jag kände hur vinden blåste i mitt hår och hur magen drog ihop sig innan jag kände hur en smärta på hela höger sida förlamade mig. Jag såg den blåa himlen ovanför mig innan allt blev svart.

"Gumman, är du vaken?" frågade en kvinna och jag kände hu mitt huvud tyngde ner mig och orkade knappt öppna ögonen, men tillslut öppnade jag dem lite halvt och tittade på en kvinna framför mig.
"Var är jag?" frågade jag, och kände hur min hals brände.
"På sjukhuset. Du föll ner från fönstret." svarade en man och jag tittade mot honom. Mina ögon öppnades för att se ordentligare.
"Vad gör han här?" frågade jag skräckslaget och pekade på mannen.
"Men älskling, det är ju din pappa." sa kvinnan med en mjuk röst och jag stirrade förfärat på henne. En minnesbild for genom mitt huvud.

"Du ska ingenstans!" skrek pappa efter mig, men jag fortsatte gå med bestämda steg mot dörren. Jag kände hur han greppade tag om min axel och jag skrek till. Han slog mig på munnen, och jag kände hur den fylldes med blod. Jag försökte sparka honom, men han lyfte upp mig.
"Lugna ner dig!" skrek min mamma, och jag hann se en glimt av tårar glänsande i hennes ögon innan jag kände hur jag föll. Jag hörde skrik och sedan tystnad, innan skriket kom högre, gällare.

Jag tittade på kvinnan och såg att hon hade en svag lila ring runt ögat. Min pappa hade slagit min mamma. Han hade slängt mig ner från vår lägenhet på andra våningen. Ett rent under att jag inte dog.
Jag stirrade på mannen som log mot mig. Efter det han gjort, log han mot mig. Den falska jäveln
"Du slängde mig ut genom fönstret." viskade jag och hans leende stelnade.
"Nej, du föll." sa han och greppade efter min hand. Jag drog mig undan, och nu försvann hans leende helt.
Han böjde sig över mig och jag ryggade till.
"Du säger inget, annars dödar jag dig." väste han till mig, så tyst att ingen annan förutom jag kunde höra. Jag satt tyst och tittade på honom innan jag vände mig mot kvinnan som var min mamma. Jag kunde inte minnas, varken henne eller pappa. Det enda jag minns är fallet, slaget. Inget annat. Allt annat är svart, förutom nutiden.


Ska fortsätta på att skriva den nu. Ciao!


Kommentarer
Namn: H A I D I J A K O B S S O N

SV: tack så mkt :D

2009-09-05 @ 20:59:25
Bloggadress/hemsida: http://haaiidi.blogg.se/
Namn: Johanna Berglund

Sv: Tack, din med! :)

2009-09-05 @ 22:37:27
Bloggadress/hemsida: http://jojjjjoh.blogg.se/
Namn: D E S I G N B L O G G

tack jag gillar den !



kram

2009-09-06 @ 09:09:21
Bloggadress/hemsida: http://ahwww.blogg.se/
Namn: [lisa bjernhagen]

sv: tackar :)

2009-09-06 @ 15:55:13
Bloggadress/hemsida: http://anewkindofmetal.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Stötande kommentarer publiceras inte i bloggen, så det är helt onödigt att ens försöka. Jag svarar gärna på frågor, men inga designfrågor, för allt jag kan har hittats på www.designadinblogg.se. Inga spam eller reklameringar godkänns.

Namn tack!
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Din bloggadress/hemsida:

Write it:

bloglovin
Trackback