>

Livet utan dig är inget liv


”Jag kan inte leva utan dig.” viskade jag och tittade upp mot honom. Hans bruna ögon såg för en gångs skull inte varma ut, utan helt kalla.
”Jag gillar inte dig längre. Ta det inte så allvarligt.”
”Men jag…” Jag kunde inte avsluta meningen, för en stor klump bildades i min hals och gjorde så att jag inte kunde prata.
”Du, jag vet att du kommer komma över det här. Jag vet det.” sa han och jag skakade på huvudet och tittade bort från honom för att han inte skulle se tårarna som rann nerför mina kinder.
”Du kommer klara det här. Titta på mig.” Jag skakade på huvudet igen. Jag skulle inte kunna titta på honom utan att lida, utan att mitt hjärta skulle krossas i tusen bitar. Han vill väl inte det? Eller? Jag tittade på honom och jag såg på medans han vände sig om och gick ut ur mitt rum. Han stängde dörren efter sig och så var han borta. För alltid. Jag satte handen mot dörren, som om jag skulle kunna känna hans hand mot mig, men allt jag kände var dörren, som stod där, kall och vit. Jag sjönk ihop på golvet och försökte gräva mig in i mattan och bara komma bort. Jag vill inte leva mer! Mitt liv är ingenting utan honom. Jag… Jag älskar dig David. Du är det bästa som någonsin hänt mig. Jag satte handen för munnen för att inte jag skulle skrika rakt ut. Jag kände hur mina lungor trycktes ihop och smärtan sköt genom varenda del ur kroppen. Det borde inte göra såhär ont när någon gör slut. Det är inte normalt, det är sjukt. Jag är bara femton år, så jag borde lätt kunna gå vidare och inom loppet av några veckor kanske ha en ny kille på gång. Men jag är inte normal. Jag är inte som alla andra.
Jag tog en kudde från sängen och borrade in ansiktet i det, för att dämpa skriket som nu slapp ur min mun. Jag satt där i flera timmar och grät innan jag lade mig i sängen och somnade. 

Du är alldeles ensam, lämnad av alla du någonsin älskat. Ingen vill ha dig.
Jag tittade på David, som stod framför mig, och bredvid honom stod min mamma och pappa, men ingen av dem log. Alla stirrade på mig som om jag var något äckligt. Något som överhuvudtaget inte borde existera. Jag sjönk ihop, men istället för att landa på hård mark föll jag ner, djupare in i det svarta hål som sög in mig.

Jag vaknade skrikande och min kudde var alldeles blöt. Jag reste mig och tittade mig omkring.
Det var bara en dröm. Men djupt inombords visste jag att drömmen berättade det jag alltid vetat. Jag är inte värd någon. Jag sjönk ihop bland kuddarna igen. Jag tittade upp mot taket innan jag slöt ögonen igen, bara för att öppna dem igen. Drömmen kanske inte verkar så läskig, men det enda jag är rädd för, är att bli lämnad ensam, oälskad kvar medans alla jag någonsin älskat lämnat mig. Och det är just det som hänt. Mina föräldrar, som dog för flera år sen lämnade mig, och nu David. Jag snyftade till, men knep ihop ögonen, för jag orkar inte gråta mer. Jag låg där och knep ihop ögonen, medans minnen av David och mina föräldrar flög förbi i mitt huvud och det blev bara för mycket. Jag sprang in i badrummet och började fylla badkaret med vatten. Jag satte mig på toaletten och lutade huvudet mot händerna.
När badkaret var fyllt drog jag av mig kläderna och satte mig i badkaret. Sakta lät jag huvudet glida under vattnet, där jag stannade, medans jag höll för andan.
Jag började känna mig yr i huvudet och kände hur jag behövde luft, men stannade kvar. Jag vägrar att fortsätta leva. Jag vill inte leva i en värld där ingen vill ha mig. Jag tänker inte leva i en värld utan David. Jag vägrar.
Mitt huvud flöt automatiskt upp över ytan, och nu kippade jag efter luft, irriterad över att jag inte kunnat stanna längre.
Men jag ska komma på ett sätt att försvinna, smärtsamt eller inte.


Kommentarer
Namn: Fia

Så det tycker du, hihi får se :SD

2009-09-28 @ 20:21:49
Bloggadress/hemsida: http://soofiiass.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Stötande kommentarer publiceras inte i bloggen, så det är helt onödigt att ens försöka. Jag svarar gärna på frågor, men inga designfrågor, för allt jag kan har hittats på www.designadinblogg.se. Inga spam eller reklameringar godkänns.

Namn tack!
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Din bloggadress/hemsida:

Write it:

bloglovin
Trackback